Yé-yé-rörelsen svepte över Frankrike i början av 1960-talet. Med färg, flair och svängiga poplåtar gjorde yé-yé-flickorna sitt intåg på musikscenen. Deras musik, som kom att inspirera generationer av kvinnliga artister, har på senare tid gjort comeback i filmer och tv-serier.
Den klassiska yé-yé-flickan skulle ge sken av att vara söt och oskuldsfull och gärna vara lite blygt förförisk. Men allt var inte bara yta. Låtarnas innehåll stod ofta i kontrast till den energiska, sorglösa melodin och väckte anklang bland tidens tonåringar med teman som ungdomens flyktighet, vuxenlivets svårmod, sorgliga livsöden och längtan efter kärlek. De var inte sällan samhällskritiska och flera av dem hade feministiska budskap – detta flera år innan andra vågens feminism satte social och ekonomisk jämställdhet på kartan. Sångerskorna dristade sig att ifrågasätta monogami och tvåsamhet. De vågade sjunga om sex, droger och livsnjutning på ett sätt som var för magstarkt för deras engelsktalande motparter.
I denna artikel, som ursprungligen publicerades i Historiskan nummer 3/2016, kan du läsa om popfenomenet och framstående artister som France Gall, Zouzou, Françoise Hardy, Brigitte Bardot och Dani.
Observera att artikeln endast är nedladdningsbar en gång. Nedladdningslänken är giltig i fem dagar efter köpet.