Hon har stämplats som skandaldrottning och blev under den franska revolutionen en politiskt laddad symbol för lättja, lyx och aristokratisk arrogans. Men var Marie-Antoinette i verkligheten ett oskyldigt offer för omständigheter bortom sin kontroll?

År 1785 blev början på slutet för den franska drottningen Marie-Antoinette. Krigsskulder, höjda skatter, missväxt och omdömeslösa beslut från kungens sida hade ökat klyftorna mellan den privilegierade eliten och de medellösa massorna och fört Frankrike till randen av en revolution. Agget mot kungafamiljen som levde sitt lyxliv i Versailles, skenbart omedveten om eller likgiltig inför folkets lidande, hade nått kokpunkten och formligen exploderade när nyheten spred sig att den franska drottningen spenderat en astronomisk summa på ett överdådigt diamanthalsband.
Marie-Antoinette var oförstående mot hatet. För att tillmötesgå kritiken drog hon ner på sina klädkostnader, ställde in baler och mottagningar, förbjöd hasardspel vid hovet och drog in hundratals tjänster i sin hovstat och betjäning – kvar i hennes tjänst fanns dock fortfarande 1 200 personer. Hon försökte också vända folkopinionen genom att lansera sig själv som modersfigur.
Men det franska folket förkastade föreställningen om en omhändertagande drottningmoder. De ville ha ett jämlikt samhälle utan livegenskap och aristokrati, med en regering som representerade landets medborgare. Och för att undanröja kungadömet var revolutionen tvungen att undanröja dess mest lysande symbol…

Artikeln publicerades ursprungligen i Historiskan nummer 1/2017.

Observera att artikeln endast är nedladdningsbar en gång. Nedladdningslänken är giltig i fem dagar efter köpet.